Om att vara ute i god tid. Eller inte.

Idag har jag träffat på alla varianter. I god tid. I sen tid. I väldigt god tid. I väldigt sen tid. Den absolut värsta vad gäller sen tid var densamma som var värst även vad gäller god tid. Det var ju liksom lite kul mitt i allt 🙂

Först ut var skolskjutsen. De var inte ute i god tid. Där fick jag vid halv tre tiden veta (via en annan förälder!) att Adams skolskjuts hem klockan fyra inte skulle gå med vanliga taxibolaget. Det betyder att det var bråttom med en lösning för att få pojken hem på ett sätt som jag anser vara tryggt och säkert för honom.

I bilen för att hämta Adam (hos den förälder som ringt mig) så ringer tandläkarmottagningen. De vill att jag kommer för ett samtal . I morgon. Det kan jag absolut inte kalla att vara ute i god tid.  Samtalet skulle vara i Gävle. En resa tur och retur 15 mil. Vi skulle prata sövning av Adam för att dra ut en tand.  Och så skulle jag skriva på ett papper.

När ska han då sövas? Första tiden efter sommaren. Helt plötsligt var tandläkarmottagningen bäst på att vara ute i god tid!

Och skorna då? De som vi var lovade att få för två veckor sedan. Ja, de har fortfarande inte kommit. Det ger inget högt betyg vad gäller att vara ute i god tid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s