Regeringen vill spara pengar. Varsågod, här är mitt förslag!
Lägg ner alla dagis och låt de små barnen klara sig själva! Alternativt låt familjerna ordna barntillsynen själva. De får sluta jobba, hitta en släkting som kan ta hand om barnen. Vad som helst. Låt dem lösa frågan själva!
Varför ska samhället bekosta dessa familjers val att skaffa barn och sedan välja att inte ta hand om dem själva för att de vill ut och jobba, göra karriär, utveckla sig, ha en roll i samhället, försörja sig, skaffa pensionspoäng?! Varför – när samhället inte vill bekosta en rimlig, lagstadgad, tillvaro för oss familjer med funktionsnedsatta barn i familjen. Jag vill inte betala att ditt barn får vara på dagis och leka med jämnåriga 15 timmar i veckan, gratis, medan du har egentid, dricker latte och tränar kroppen i form.
Mitt barn är 14 år. Idag har han assistans 22 timmar om dygnet. Jag vågar inte fråga försäkringskassan hur de tänkt sig han ska göra de två timmar han inte har assistans – jag är rädd att de då omprövar beslutet och drar in samtliga timmar. Med den hetsjakt som pågår nu när regeringens förlängda arm försäkringskassan har fått direktiv om att sänka kostnaderna för assistans så är det nog bara en tidsfråga. Men jag har inte för avsikt att väcka den björn som sover.
22 timmar om dygnet för att han ständigt behöver någon i sin omedelbara närhet. Hans utvecklingsnivå ligger på en 2-3 årings. Hans kommunikationsförmåga på 1-2 årings. I mycket är han att jämföra med de små barnen på dagis; han har blöja på natten, behöver hjälp att torka sig, att tvätta sig och byta kläder om olyckan inträffar, att ta sig något att äta, att skära maten, att se till att tuggorna inte blir för stora och inte munnen för full med risk att han sätter i halsen. Han kan inte bedöma faror, är mycket smärttålig, kan inte kommunicera med NÅGON ANNAN än den som känner honom, m m, m m. I stort sett är han allt som ditt lilla barn du lämnar på dagis, som du skaffar barnvakt till när du ska gå bort, som du absolut inte skulle drömma om att lämna ensam! Och han är mer därtill. Han har en utvecklingsstörning, han har autism och Downs syndrom. Han kommer i många avseenden, och i all framtid, att vara som det lilla barnet på dagis.
Så ursäkta mig. Men är inte du med och kämpar och ställer upp för mitt barns rättigheter så ger jag blanka sjutton i ditt barns . Barnsäkra hemma, ställ fram en vällingflaska och sätt på en blöja som räcker hela dagen. Lås ordentligt så du vet att ditt älskade barn inte rymmer under dagen. Och sen går du och jobbar! Vill du handla på vägen hem, träna, kanske gå på en kurs eller middag, så gör det. Men kom ihåg att hemma väntar ett barn som inte klarar sig utan dig. Alternativt; säg upp dig och stanna hemma.
Låter det absurt och orealistiskt?! Ja, jag håller med. Men detta skulle kunna bli en verklighet för mig och min son, och många med oss, om regeringen fortsätter driva igenom sina sparkrav gällande kostnader för personlig assistans.
lenawg - resten av mitt liv 
Hittade hit via Assistansupproret på facebook. Tack för att du sätter ord på det jag känner! Fast jag skulle inte varit lika snäll i min framtoning. Har själv skrivit mycket om livet med autism, min son som varken har assistans eller någon dagverksamhet, trots sina 25 år här på jorden. Det gör jag inte längre, jag hinner inte. All energi går åt till vardagen numera.
Ta hand om er!
Tack! Ta hand om er ni oxå!
BÄSTA jag läst på länge!!!!
Tack Mimmi!
Reblogga detta på Liberyx.
Så otroligt bra skrivet! Den här texten borde få folk att studsa till och tänka en bit längre. Hoppas den här texten når FK och regeringen.
Tack Katrin! Det hoppas jag med.
Har också en son med Down’s syndrom och autism. Vet en hel del om hur det kan vara… Vi har också assistans, men hela dygnet, som tur är. Vi fick det ganska sent dock och hann köra slut på oss själva flera gånger om. 2014, då var han 18, nu är han 21. Vi sökte fler än en gång och jag förstår precis oron som finns. När kommer de att säga att timmarna inte behövs längre?? Hoppas att ni håller modet uppe och orkar med lite av det ”vanliga” livet också. Ser ut att vara en härlig kille! Om du vill kan du söka mig på Facebook eller maila. Stora kramar Anna Axberg från Härnösand
Tack Anna! Förstår att ni fått kämpa ni med. Det borde inte behöva vara så. Kram
Så bra skrivet. Så är det för oss föräldrar med handikappade barn. Dessutom kommer vi att vara behövda hela vårt liv på ett sätt som ingen annan vill förstå. Ständig oro. Och ett kämpande för att våra älskade barn ska få ha ett så kallat värdigt liv. Vem som nu avgör det?
Tack! Och så sant det du skriver.
Jättebra skrivet! Förstår precis din oro. FK gör precis allt de kan för att hitta kryphål till möjligheter att kunna spara. Som att kommunikation och tillsyn till exempel inte är skäl nog ibland och behöver bedömmas individuellt och att man behöver lyssna på de som känner den med behoven om vad det innebär för just den och i vilka lägen och situationer. Men då FK kanske inte finns kvar för att tillgodose det behov som finns av assistans kanske kommunen är en möjlighet…/been there done that
Tack! Jag skulle önska ingen av oss någonsin skulle behöva hamna där. Att söka i ”andra instans” = kommun. Min erfarenhet är att fet nog inte skulle bli mer positivt tyvärr.
Alla tummar upp för ett fantastiskt inlägg i debatten!
Tack Therese!
Jag vill verkligen inte låta nedlåtande på något sett och jag vet heller inte hur det är att ha en barn med någon form av funktionshinder, men som du beskriver i texten så är det som att ha en 2-3 åring, och det har jag. Jag åker till jobbet och är där i 8-10 timmar och kommer sedan hem och tar hand om mina barn, det är ingen annan som byter blöja eller tvättar eller matar dom. Och jag förstår självklart att du har personlig assistans åt din son, men jag undrar bara varför dom där 2 timmarna är så avgörande? Är det det för tufft att ta hand om din son dom två timmarna själv eller hur tänker du? Som jag tidigare sa, ta inte detta på fel sätt, jag bara undrar😊 Hoppas att allt löser sig för er! Kram
Hej Frida!
Det är ingen fara att du frågar, snarare tvärtom.
Jag försöker ge dig ett kort svar här; undrar du mer kan du gärna skriva mig ett meddelande på min Facebook.
Just de två timmarna är inte alls avgörande på något sätt. Absolut och självfallet kan och vill jag ta hand om min son, och det även utan att det är fråga om assistans!
Det som jag försöker beskriva är att situationen för mig, med att Adam fortfarande är ett ”småbarn” är att han är det nu när han är 14 år och han kommer i mycket att vara det även när han är 25 och 35. Dina barn kommer ur småbarnsåren, de kommer med åren mer och mer att klara sig själva, frigöra sig. För mig och Adam är det nästan tvärtom. Med åren blir han mer och mer beroende av att ha mig/någon som känner honom i sin närhet. Någon som vet vad han önskar, tycker om, som han kan kommunicera med.
De två timmarna är inte på något sätt avgörande så länge han är hemma, hos mig. Däremot de gånger då jag till exempel för arbetet behöver vara bortrest någon natt så behöver jag att det finns en assistent som kan jobba. Det fattas då två timmar.
Jag jämför hur det har varit med min äldre son, som i år fyller 18 år. Han flyttade hemifrån för att studera gymnasiet på annan ort när han ännu inte hade fyllt 16 år. Som 14-åring, som Adam är idag, var han otroligt självständig.
Kanske att du med det här har fått svar på din fråga. Om inte så hör sagt gärna av dig med meddelande.
Önskar dig allt gott!
Lena
Tack för ditt svar Lena! Väldigt bra beskrivet😃 Såg senast idag på nyheterna hur FK drar ner på resurserna gällande personlig assistans, Förjävligt rent ut sagt! Ett sånt svek för våran mänsklighet, finns det nån typ av fond eller liknande så man kan ge pengar?? Det här är bedrövligt😡😡😡 som sagt, jag hoppas verkligen att allt ordnar sig för er, många kramar!
Ja det är verkligen riktigt illa, och man kan knappt tro det är sant att detta händer. Människor som behöver assistans för att överhuvudtaget kunna leva, som riskerar att dö utan. Och regeringen är blind. De tror att de sparar pengar. 😡 och i slutändan är det människoliv det handlar om, många av dem har de tidigare lagt pengar på att rädda kanske redan vid födelsen. Men det var då. Tack för ditt engagemang!
Tack för att du sätter ord på vår oro för våra svårt funktionshindrade anhöriga. Jag har gått med en klump i magen sedan denna häxjakt började som jag tycket startades av kvällspressen . Vad har de fått att assistans-timmarna skenar ifrån . Är det månne för att få sälja flera lösnummer.
Sedan hakar våra politiker på, och så F-kassan precis som råtta på repet……osv
Hej June! Och tack!
Jag önskar så att vi slapp den här klumpen i magen som vi båda, och många många med oss, känner. Det måste bli ett slut på den hör idiotin som regeringen nu sysslar med.
Hälsningar Lena
Det bästa jag läst hittills kring assistansnedläggningen (ja vad är det annars)!! Oj vad dina ord slog. Har själv ett barn med assistans 22 timmar om dygnet och ständig ångestklump i magen inför vad regeringen ska komma på härnäst för att krossa oss i så små smulor som möjligt. Kanske får vi en avlivningsspruta till våra barn med posten snart.
Tack, för att du gillar det jag skriver! Jag hoppas kunna ge mitt bidrag till debatten. Något måste vi göra för det här är helt oacceptabelt, och helt sanslöst. Vad är det som händer?
Så bra skrivet, har själv en son med utvecklingsstörning har inte haft det så övermäktigt som du men jag förstår din känsla och rädsla. Min son bor själv nu med boendestöd och jag minns fortfarande varje gång man skull ansöka om vårdbidrag vilken plåga det var och hur väntan på beslut var. Hoppas verkligen att alla människor med funktionsvariation er av olika slag får den hjälp de behöver det borde vi kunna ordna.
Hej Eva, och tack för att du läser det jag skrivit, och att du tar dig tiden att ge mig återkoppling! Jag hoppas att du och din son har det gott! Hälsningar Lena
Jag kan ha missförstått hela texten men jag förstår inte kopplingen eller meningen? Självklart är det förfärligt att det dras ner på asssitanstimmar och att de barn som behöver hjälp inte får det… men det är väl inte alla andra föräldrars fel? Jag antar att man lämnar sitt barn på förskolan för att arbeta för det är vad det är till för, inte fika och träna och så vidare. Att lämna barn på förskolan gör dels att jag kan arbeta och betala skatt, dels att det skapas arbetstillfällen för personer som de också betalar skatt. Skulle dessa skatteintäker försvinna borde det väl bli ännu mindre pengar att lägga på de som behöver assistans? Tror frågan är så mycket större än hurvida folk har sina barn på förskolan…
Hej Emelie! Det är bra att du frågar. Min tanke är inte att lägga skulden på ”andra” föräldrar. Absolut inte! Min tanke är att göra jämförelsen just för att ”ni andra vanliga föräldrar” ska förstå. Vi funkisföräldrar och våra barn/ungdomar/vuxna vill oxå leva ”vanliga” liv. Jobba. Betala skatt. Och även fika, träna, umgås med vänner. Nu när det verkligen dragits till sin spets med neddragningar i assistans kan jag lägga till att vi även vill att våra anhöriga ska kunna andas och gärna äta oxå. För att det ska vara möjligt så behövs assistansen. Jag jämför att vi föräldrar ska lämna våra anhöriga, som är i minst lika och ibland även större behov av en vuxen till hjälp, som det vore att ni ”andra vanliga föräldrar” skulle lämna era små barn ensamma att sköta sig själva. Jag vill inte ta ifrån någon möjligheten att jobba och leva. Jag vill att den ska ges till alla, oavsett. Hälsningar Lena