När ekorrhjulet inte snurrar. 

Det tar på både kropp och psyke att vara hemma och sjuk i flera veckor. Att komma ifrån vardag och det sociala sammanhanget. De första fyra veckorna var med värk och mycket smärtstillande. Med en envishet född ur minnen från förra operationen, snart tre år sedan, försökte jag verkligen hålla igång och ge kroppen en chans att komma igen. Den första, mycket korta, promenaden(inte ens hela gatan fram) tog vi direkt jag kom hem från Uppsala. Därefter utökades längden dag för dag. Nästan varje dag under de tre veckorna tog jag en promenad. Med lättare steg, mindre värk men tyvärr inget mer flås. Så kom söndagen innan den första måndagen jag skull återgå till jobbet. Peppad, förväntansfull. Jag hade förberett veckan med möten, att-göra-lista. Lagt fram kläder, målat naglarna. Som ett barn som skulle på utflykt eller fest. Det sket sig. Genomförkyld och med en hosta från en annan värld blev det istället  ett läkarintyg och ännu en vecka hemma; akut bronkit. 

Söndag nummer två innan måndagen jag skulle gå och jobba. Förberedd, förväntansfull, planeringen klar. Men, nej. Nytt läkarbesök, nytt läkarintyg; halsfluss, öroninflammation, penicillin. I snart två veckor nu har jag varit hemma med pappersnäsdukar, halstabletter, nässpray, honung och Ipren. Så trött. Så sjuk. Så däckad, och nu, när det blivit torsdag i vecka två (eller vecka sex om man väljer att räkna från start) så mycket på väg att deppa ihop. Jag kan inte sköta mitt jobb på statlig myndighet, jag kan inte sköta mitt jobb som personlig assistent till Adam, jag kan knappt vara mamma för jag vill inte andas och kramas, vara för nära, så att Adam blir smittad. Jag kan inte träna upp den stela och osmidiga opererade kroppen. Jag kan sova, skriva, se på film, sitta ute i solen inlindad i filt och läsa. Och jag kan tänka och känna. Det är aldrig bra, i min värld, att tänka och känna för mycket. Det är bättre när det rullar på. 

Jag längtar efter Emil. Så otroligt mycket längtar jag efter Emil. Jag är halv, han fattas mig trots våra dagliga telefonsamtal. Nej jag är inte naiv, jag vill inte hålla fast honom. Jag är stolt och lycklig över hur bra han klarar sig. Men jag är mamma. Och med för mycket tid över, när ekorrhjulet inte snurrar, då saknar jag min pojke. Oavsett han passerat myndighetsstrecket. Jag behöver se, känna, dofta. Jag behöver få ta hand om, behöver få vara mamma! Vi skulle ha åkt till honom idag jag och Adam. Nu har resan flyttats fram, nästa torsdag. Måtte ingenting få stoppa oss då! 

Adam är så lycklig att vara hemma! Han tittar på mig och ler med hela kroppen när jag tar emot honom i hallen! Han tar min hand och håller den hårt, kramar mig stadigt i badrummet och vill inte släppa taget. Han känner oxå av att det har varit en annorlunda tid. Mamma borta, Adam borta, mamma hemma men har ont så man får inte röra henne – stooort plåster på kroppen, mamma piggare, Adam blir sjuk, Adam borta igen, mamma blir sjuk och nu får vi inte kramas för att hon kan smitta, resan till Emil verkar aldrig bli av. Hur förklara allt detta?

När ekorrhjulet inte snurrar. När vardagen tar paus, min vardag medan andras snurrar på. Då är det jobbigt med för mycket tid. Och jag tror inte det handlar om att jag ska lära mig att göra ingenting (jag blir stressad även nu – av allt jag ”borde passa på med” när jag är hemma, men inte kan göra). Jag tror det är enklare än så. Jag tror att jag är mänsklig, känslig, har behov av en tillhörighet, av ett sammanhang, av bekräftelse på den jag är och på det jag gör. Kanske har jag lättare att bli sårad, att känna besvikelse, att längta och sakna. Eller så är jag bara den jag är. Och det är jag förbaskat stolt och glad över! 🙂



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s