”Det tror jag nog att jag tar och skiter i”.

Summera året som gått? 2017. Den avskalade versionen, eller den sminkade? Den med bullbak i det oändliga samtidigt som en vältränad kropp, eller den med för mycket snabbmat och en ständig värk? Den med livet i den perfekta bonusfunkisfamiljen eller den med glädje varvat med pussel och gråt?

Eller versionen med livet där någonstans mitt emellan? Där livet är som det är, här och nu. Där jag både gråter och skrattar. Älskar, gläds, sörjer, tror och hoppas. Längtar och drömmer. Där jag inte kan påverka det som har varit men kan dra lärdom av det. Där jag känner en stor oro över en väldigt osäker framtid för både Adam och mig i det Sverige vi har idag. Adam med sina behov, och jag med mina. Versionen där jag är jag, och jag heller ingen annan vill vara.

Livet någonstans där mitt emellan bjöd mig år 2017 på min andra stora operation i bröstkorgen. Ännu en ofarlig tumör avlägsnades och det var gott. Men spåren som den lämnade kvar håller mig emellanåt vaken om nätterna med en värk från helvetet. Just i natt faktiskt har jag suttit på sängkanten i perioder och gråtit. Trött av värk. Och trött av livet där någonstans mitt emellan. Under andra halvan av 2017 fick jag även veta att jag troligen har en ny tumör som växer, trycker på nerver och med tiden kanske måste tas bort.

Livet år 2017 bjöd mig på ett rävspel som jag i mina kommande memoarer, om de någonsin blir skrivna, kan ägna ett helt kapitel; ”Det absurda”. Jag gick stark ur det och jag förlåter, glömmer och går vidare.

År 2017 tog min älskade Emil studenten efter tre års gymnasiestudier i Karlskrona. Han tog körkort. Han kom in vid Jönköpings universitet och flyttade till Eksjö för fortsatta studier. Jag är så stolt och fylld av kärlek att mitt hjärta nästan brister! Och jag saknar varje dag att ha honom nära. Det är en mammas lott.

I livet någonstans där mitt emellan, år 2017, blir Adam till en ung man. Han fyller 15 år, en fjunig mustasch framträder, och några strån på hakan. Detta samtidigt som vi jobbar på att bli av med blöja nattetid. Livet har sina ytterligheter där någonstans mitt emellan. Adam börjar spela fotboll, med unika ledare och unika spelare i ett fantastiskt lag. Vi utökar assistentkåren och får en bättre fungerande vardag. Jag deltar i en veckas utbildning om autism och förstår nu så mycket bättre den värld som är våran.

Under året 2017 gjorde jag tre resor utomlands. En i juni, till Kos. Någon månad efter vår vistelse drabbades ön av en jordbävning och vårt hotell fick en del stora skador. En i juli, till Barcelona. Några veckor senare körde en lastbil in på Las Ramblas. Resan i september gick till en småstad vid Italiens sydliga kust.

I livet där mitt emellan, i året 2017, var vi på bröllop för systerdotter Emelie och hennes Oscar. Och jag blev moster till den allra mest bedårande lilla Irma.

En summering av år 2017, i glitter och glamour, med kloka visdomsord om allt vad jag har lärt mig? Nej, det tror jag nog att jag tar och skiter i. Livet år 2017 var till allra största delen gott! Jag avslutar detta år och börjar nästa med att läsa Tomas Sjödins bok; ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s