Sömnlös. Som jag.

Det är snart inte lönt att tro att natten ska bringa så mycket vila. Adam är inne i en period då han antingen somnar väldigt sent, vaknar väldigt tidigt eller tycker det är trevligt att vara vaken några sammanhängande timmar i det natten. Så länge han är vaken vågar jag inte sova. Och då drar tankarna igång. Vad är det som håller på att hända?!Egentligen.

Efter mer än ett år av skrivelser och telefonsamtal till alla möjliga och omöjliga (mestadels det senare faktiskt) så är flytten ett faktum. För att Adam ska få gå i den skola han lagligen har rätt till så måste vi flytta.

Tjatigt för er att läsa om. Igen.

– Släpp det, kanske ni tycker. Acceptera och gå vidare. Gör det bästa av situationen.

Visst, det kommer jag att göra. Det bästa av situationen. Av ren självbevarelsedrift för att göra livet fungerande och bra för mig och oss, familjen.

Men att släppa det? Kom igen! Skulle du? Efter 17 år av allehanda strider om hjälpmedel, resurser, assistans och allt annat du som förälder kan, och tvingas, strida om i funkisvärlden. Skulle du släppa att du tvingas flytta? Jag tror inte det. Du skulle bli förbannad. Som jag. Du skulle bli besviken. Som jag. Du skulle bli på gränsen till bitter. Som jag.

Och du skulle ligga sömnlös några timmar per natt. Som jag. Och undra, vad är det som håller på att hända i ditt liv?! När morgonen kommer så skulle du nog, som jag, oavsett tröttheten, vara tacksam att den avlöser dina tankar med nytt liv.

En banderoll utan det finstilta

På en banderoll har man inte med någon finstilt text. Budskapet ska vara slagkraftigt. På en banderoll kan man ljuga, visa sig vara bättre än vad man är, stå för något som man inte har för avsikt att uppfylla.

Det största av hyckleri! Ett av de hårdare slagen på käften.

Att kommunstyrelsen tågar i Pride, för allas lika värde, med en banderoll med texten ”Tag plats i Söderhamn”.

Detta mindre än en vecka efter det kommunfullmäktigemöte där de varken stod upp för Adams och Felicias rätt till en värdig gymnasieutbildning eller för att trygga kommunens värdegrund.

Vem av de styrande i Söderhamn har ryggrad nog att titta den här killen i ögonen och tala om att kommunens paroll gäller med undantag? – Alla får inte ta plats i Söderhamn. Han är ett av undantagen. Och det är därför som vi nu flyttar från kommunen.

Kommunfullmäktige. Söderhamn. En parodi.

Ur Wikipedia.

Interpellation är en fråga i riksdagen eller annan folkvald församling) från en enskild ledamot till stadsrådet. Till skillnad från en vanlig fråga får andra ledamöter delta i debatten.

Interpellationen är en fråga som kräver ett utförligare svar. Just därför får statsrådet två veckor på sig att besvara frågan, ofta igenom tillsatta expertkommittéer. 

I kommunfullmäktige finns motsvarande begrepp, då ställs frågan av ledamot till en förtroendevald med direkt politiskt ansvar för ett visst område. Det kan vara ordföranden i en nämnd eller en fullmäktigeberedning eller de förtroendevalda i övrigt som fullmäktige bestämmer.

Jag ska återge er min berättelse från ett kommunfullmäktigesammanträde i min hemstad, Söderhamn. Det var nu i juni 2019. På dagordningen fanns två interpellationer. En handlade om att det ska vara is i kommunens bandyhall även sommartid. En annan handlade om huruvida elever vid gymnasiesärskolan ska ha rätt till ett fritt gymnasieval och en värdig skolgång.

Självfallet fanns interpellationerna tillgängliga för ledamöterna innan mötet. Så även för de av kommunens medborgare som har intresse i frågorna, vilket jag hade i den senare nämnda och därför beställde hem samtliga handlingar i ärendet.

Den förstnämnda interpellationen väckte visst intresse i salen. Den i kommunen hårt omdiskuterade bandyhallen är alltjämt en het potatis. Dock inte hetare än att den så kallade debatten var avklarad på några minuter. Och att ingen av frågeställarna fick svar på sina frågor. De verkade dock alltjämt nöjda med sin insats och beslutet om att lägga en för dem helt oviss summa pengar på att ha is i bandyhallen även sommartid. De tackade och bockade.

Nästa fråga. Som i grunden handlar om allas lika värde och huruvida kommunen lever upp till sina visioner och värdeord som storslaget skyltas med på webbplatsen. Den var inte lika intressant. Flera av ledamöterna hade viktigare diskussioner att följa i sina privata telefoner.

Frågorna som interpellationen ställde till den i kommunen ledande alliansen var;

– Hur ser alliansen på framtiden för Hälsinglands utbildningsförbund? (Hufb)

– Hur ser alliansen på att Höghammarskolans rektor saknar relevant utbildning som lagen kräver?

– Nordanstig har ett undantag gällande särgymnasiet, dess elever kan välja mellan tre särskolor. Boende i Söderhamn kan enbart välja Höghammarskolan. Är det förenligt med likställighetsprincipen?

– Lever Hufb upp till Söderhamns kommuns värdegrund och fokusområden jämlikhet?

Nu kommer vi till en viktig detalj i sammanhanget. Interpellationen var ställd av SD. Och alla vet väl att SD pratar man inte med. Oavsett vad frågan handlar om. Helt oavsett. Så efter att kommunalrådet lämnat sitt tre minuter långa svar vilket egentligen inte sade något alls. Och efter att SD fått lämna replik på detta och där ställde nya frågor – som jag då som åhörare och direkt part i frågan trodde skulle väcka debatten – så blev det tyst. Helt tyst. Det fanns inget som helst intresse från någon av kommunens förtroendevalda politiker att svara på frågan;

– är vår värdegrund något värdefullt att upprätthålla eller är de bara ord utan betydelse?

Det uppstod heller inte något intresse när interpellanten yttrade dessa ord;

Vi borde kräva att man uppfyller skollagen när vi betalar förbundet att sköta detta. Vi borde ta ansvar och se till att verksamheten är förenlig med lagen.

Det är således väldigt enkelt för mig att dra slutsatser. Våra förtroendevalda politiker har inget intresse av att kommunen lever upp till sin värdegrund. Våra förtroendevalda politiker har inget intresse i att den skolverksamhet som Hufb bedriver, i det förbund som kommunen är medlem av, bedrivs i enlighet med skollagen.

OM intresse hade funnits så hade man ställt frågor. Då hade man reagerat på en fråga om hur viktig kommunens värdegrund är! Då hade man så klart reagerat på en mening som antyder att kommunen betalar för en utbildningsverksamhet som inte är förenlig med lag! Då hade det blivit en debatt. Om både viljan att leva upp till värdegrund och bestämmelser enligt skollagen.

När vi kom till mötet, vi föräldrar som har direkt koppling till den andra interpellationen, möttes vi av några av alliansens ledamöter. De beklagade att det inte fanns några bra sittplatser åt oss. På deras, alliansens, sida. De sa att om vi ville skulle vi förstås kunna sätta oss på den andra sidan av lokalen. På Socialdemokraternas sida. Som om det skulle spela någon roll?Vilken sida vi satt på. Fienden var omkring oss. Oavsett sida av vare sig politik eller lokal. Vår fiende är denna församling av förtroendevalda som saknar intresse, kunskap , engagemang, och förståelse om varför de sitter där. Och framför allt är det deras feghet som är vår fiende.

Visioner och fokusområden. Fina ord i skrift. Verkningslösa när det blir på allvar. Bilder på texter hämtade från kommunens webbplats.

Skulle du känna dig trygg och bekväm med att låta dessa personer ansvara för kommunens medborgare? Ansvara för kommunens skattemedel? Jag gör det inte. Oavsett sida av politik eller lokal.

En övertro. Till politiker.

Jag blir liksom förvånad. Tror inte att jag riktigt hänger med. Eller att jag har förstått. Oavsett detta – som den strukturerade logistiker jag är har jag lagt in bevakningar på Blocket. Jag har kommit till nästa steg och bytt ut kategori lägenheter mot soffor. 
Min uppgift med att strida för en värdig gymnasietid för Adam och Felicia, och de som kommer efter dem, har – för en tid – tagit paus. 
Nu är fokus på två så fullkomligt skilda saker;
  1. att ladda mig full med livet som jag har idag med Johan och Adam, alla djuren och den lantliga idyllen, så att energin räcker länge, länge
  2. att planera för det nya livet med två hem och en vardag med Adam men utan Johan.
Jag trodde verkligen under en tid att det skulle ordna sig.
Jag utgick från att efter att jag föredragit ett bildspel på över 40 bilder för alliansens företrädare i kommunen, som alla nickade samstämmigt, så skulle det lösa sig.
Jag utgick från att om frågan om min sons rätt till en gymnasieutbildning värd namnet behövde gå så långt som till Kommunfullmäktige så skulle det lösa sig. Det gjorde det inte.
Sen fick jag höra, av en politiker, att jag hade en övertro till en interpellation i Kommunfullmäktige. Det är möjligt. Det var först nu som jag i mitt 51-åriga liv ens behövde fundera på ordet. Och det var där min övertro kom in. Övertron till politiker.
Jag har lärt mig, och fortsätter att lära mig. Att ingenting är självklart. Att lagar oftast är fina ord på ett papper. Att visioner om en ”kommun för alla” saknar betydelse. Att politiker gärna nickar på huvudet när jag pratar med dem och att de sedan gärna stoppar det samma i sanden.
Jag har inte givit upp. Tro inte det. Aldrig någonsin. Men jag behöver ledigt. En tid. 
Jag funderar på att låta fler ta del av mitt bildspel. Att jag berättar, för den som möjligen är intresserad, om hela denna historia. Om lagar, konventioner propositioner, forskning och studier som alla talar för Adams rättigheter till och nytta av en inkluderande skolgång. Om samhällets nytta av en inkluderande skola. För alla. Och om bemötande från och möten med tjänstemän, chefer och politiker. Och om Adam. Och Felicia. 
Kanske att någon skulle vilja höra hur det har gått till. På riktigt. År 2019. I Hälsinglands utbildningsförbund . I Söderhamns kommun.
Jag har lärt mig och fortsätter att lära mig. Att inte ha en övertro.